Kapitel 32 Livet Utan Dig!
Ur Nialls perspektiv.
Jag tittar på lappen många gånger det är Annies handstil jag skyndar mig upp på mitt rum och tittar mig förvirrat omkring men ingen Annie syns till och jag brister i tårar jag vill h henne här med mig.
Jag rycker till när min mobil lyser upp.
Jag hör hur det låter av knapparna som trycks ner men det är ingen som är där.
Jag reser mig upp och tar tag i mobilen och ser att det är ett medelande.
Personen som det vissas till aatt den ska skickas till är mig det är mitt eget nummer som står är uppe vem kaa ha skrivit det?
-"Niall förlåter du mig för att jag lämnade dig?"Hör jag den ljusa stämman som tillhör Annie bakom mig och jag vänder mig om och tittar in i dom fina gröna ögonen som bara hon har.Jag tappar talförmågan så jag nickar bara och ett litet leende syns på hennes läppar.
-"Jag menade aldrig detjag sa"Säger jag när jag fått tillbaka talförmågan.
-"Jag vet"Svarar hon innan hon trycker sina kalla läppar mot mina och det känns så underbart att ha henne där vid min sida jag saknat henne så mycket.
-"Vad fick dig att ändra dig att komma tillbaka till mig?"Frågar jag henne.
-"Har du inte koll på datumet Niall?"Frågar hon mig och jag tittar på mobilen och ser att det är den 13 semptember min födelsedag.
-"Grattis Niall"Säger hon tyst men hinner inte säga mycket mer än det innan jag kysser henne och jag känner hur hon ler mot mina läppar.
--------------------------------------------------
Tada...... kort och fjantigt jag vet men kom inte på något mer så skit samma
Kommentarer
Postat av: Isabell
Jag tkr inte det var fjantigt, det var ju jättebra din novell är så bra ju :) Skickat mejl till dig med idéer, vill inte skriva upp det på bloggen med idéerna :) läs mejlen som är från mig och svara sen vad du tkr. Vad tkr du om det? :)
Postat av: Olivia
Grymt! Det är inte alls fjantigt det är gulligt <3
Postat av: ayya
jättebra älskar verkligen din novell du är bäst
Trackback
