Kapitel 16 Livet Utan Dig! (Maraton)
Ur Nialls perspektiv.
Vi str på scen och när det är min tur att sjunga så sjunger jag för Annie och jag känner hur tår efter tår rinner ner för min kind men jag klarar mig igenom hela mitt solo.
Jag känner en tröstande hand på axeln jag tittar upp och där står Zayn med ett ledset leende och jag försöker le tillbaka.Jag tar det ytersta av min blå tröja och tårkar bort tårarna.
Jag lyssnar på vad killarna sjunger och ler lite smått hur sant låten är seriöst om man bara kunde leva en dag till med henne om man bara kunde vända tillbaka tiden jag skulle göra vad som hälst för att hon skulle vara här med mig.Mer än vad hon är jag vill att hon ska vara sitt varma kött och blod och inte kall som is.Men igentligen spelar det ingen roll så länge jag fortfarande har henne vid min sida.
Ur Isabells perspektiv
Jag och Amanda tar oss snabbt ut från arenan efter konserten och det enda jag kan tänka på är Harrys underbart gröna ögon.
-"Isabell seriöst sluta nu med det där löjliga leendet du kommer ALDRIG NÅGONSIN se Harry igen han vet inte ens att du finns"Säger Amanda samtidigt som hon fnysser och jag tittar på henne var inte hon som va ett stort fan.
-"Jag vågar i alla fall drömma"Svarar jag kallt innan jag går bort till parkeringen där Adam står med bilen och väntar på oss.
Jag kliver in och det blir en pinsam tysnad hela vägen hem där jag går direkt in på mitt rum och slår på musik på högsta volym och lägger mig ner på sängen med en suck....Kan man va kär i någon man knappt känner?
Kommentarer
Trackback
