Kapitel 19 Life?
Ur Harrys perspektiv.
Jag har igentligen ingen aning om hur jag ska kunna hitta Amanda det enda jag vet är att jag måste göra det och hennes mamma sa ju att hon bodde i Ludvika och då blir det ju mycket lättare än att leta över hela Dalarna.
Jag måste ha somnat den lilla biten mellan Grängesberg och Ludvika för jag vaknar av att Louis häller vatten över mig.
Jag skriker till och hoppar ur bilen och det första jag hör är tjejer som skrattar jag vänder mig om och ser 5 tjejer stå och titta på oss och den ena är så sjukt lik Amanda att det inte är sant et ända som skiljer är att hon ser äldre ut och har blont hår medans Amanda har brunblont.
-Mamma(Tjejen)
Hon springer fram till Tina som står bredvid Paul hon följde med nu när vi skulle till Sverige det första som slår mig är att det här är Lovisa Amadas syster.
-Hej gumman hur är det med dig och Amanda(Tina)
-Det är väl bra men Amanda drog i morse när jag skämta med henne hon är väl inne i stan som vanligt(Lovisa)
Jag känner paniken växa om ingen vet vart Amanda är så kanske jag aldrig mer får se henne och det får inte hända jag ÄLSKAR henne.
-Harry va det väl(Lovisa)
Hon står framför mig och har ett fint leende på läpparna.
-Ja och du måste vara Lovisa(Jag)
-Amanda har nämt så mycket om dig dom gångerna vi snackat i telefon men sen hon kom hit har hon bara vart med Malin hennes nya kompis som bor granne med oss.
-Paul kan inte vi få gå och titta runt lite jag vill gå till den där galerian(Louis)
-Jag är hungrig(Niall)
-Den heter engelsbergs gallerian(Lovisa)
-Kan inte du vissa vägen?(Liam)
-Jo visst det kan jag väl(Lovisa)
Vi följer med Lovisa dit det kommer fram några fans då och då men inte så himla många.
När vi kommer in genom dörren så ser jag hur Lovisa springer fram till en tjej och säger.
-Hej Malin har du sett Amanda(Lovisa)
Jag springer fram och ställer mig bredvid henne och hon ler medans Malin ser ut som hon ska tappa luften.
-Det är One Direction(Malin)
Just när Lovisa ska säga något hörs en röst säga:
-Malin kommer du eller?(Amanda)
Jag vänder mig åt det hållet som rösten kom i från och där står hon min Amanda hon står där med en frågande blick men så fort hon får syn på oss killar så vänder hon sig om och går sin väg.
-AMANDA VÄNTA(Jag)
Jag springer efter henne jag får seriöst inte förlora henne jag älskar henne.
Kommentarer
Trackback
