Kapitel 7 Hope
Ur Zayns perspektiv.
Jag och killarna går hem till mig och jävlar vad lycklig jag är även fast det typ är en vägg mellan mig och Bella har jag saknat att se henne le och skratta.
-Zayn du hade rätt Bella är SJUKT snygg(Harry)
-Dröm vidare grabben hon är min(Jag)
-Man vet aldrig du har ju Linda om du glömt det(Harry)
Juste fan jag va ju på G med en tjej i London efter att Perrie dumpa mig.
-Äh vi är inte tillsammans(Jag)
-Man vet aldrig hon kanske tror det(Harry)
Ur Harrys perspektiv.
Jga är igentligen inte intresserad av Bella jag håller med hon är snygg men jag gillar hon Maria mer jag vet inte varför.
Den ända anledningen jag gör så här mot Zayn är för att ha blir så sur.
Ur Bellas perspektiv.
-Gumman kom ner hit ett tag snälla(Mamma)
Jag skuttar glatt ner för trappanoch in i köket där mamma sitter.
-Jag har något viktigt att berätta(Mamma)
-Berätta på(Jag)
-Jag har hittat en kille(Mamma)
-Gud vad rolig jag är så glad för din skull mamma(Jag)
-Problemet är att han bor i London och vi har funderat på att flytta i hop(Mamma)
-I London(Jag)
-Ja(Mamma)
-AAH JAG ÄLSKAR DIG(Jag)
-Jag som trode att du inte ville(Mamma)
-Mamma Mira,Zayn och killarna bor ju i London då betyder det att jag kan träffa dom oftare så jaa(Jag)
-Det är ju underbart att du tycker så jag va så orolig att du inte skulle tycka så(Mamma)
-När åker vi(Jag)
-Jag vet inte det tar ju lite tid att paka och så(Mamma)
-Vi säger om en vecka okej(Jag)
-Du är underbar gumman det vet du väl och föresten du har skola att gå i(Mamma)
-Jag börjar i London i stället jag kan börja gå i 6an där och lära mig allt som jag borde lärt mig under dom är 6 åren snälla mamma(Jag)
-Jaja duy får börja i 6an om du tycker så(Mamma)
-Bra då kan jag få en utbildning som är bra(Jag)
-Gumman då(Mamma)
-Jag är en 19 årig tjej som ska börja 6an det är inget konstigt med det(Jag)
Jag kan erkänna jag såg värkligen inte ut som en 19 åring jag såg kanske ut som en som är runt 14-15 men det har jag alltid gjort jag har ju inte förändrats så mycket när jag legat i koma så ingen märker väl hur gammal jag är.
-Mamma jag vill färga håret(Jag)
-Vilken färg(Mamma)
-ORANGE(Jag)
-Orange(Mamma)
-Ja(Jag)
-Okej vi fixar det i London då(Mamma)
-Tack så mycket(Jag)
En vecka senare!!!
Jag sitter på ett plan till London och till min förvåning så är jag inte rädd alls jag älskar London och det ska inte få förstöras av en flygtur som jag säkert kommer åka många gånger det gick fel en gång och jag förlorade min pappa men det betyder inte att det ska gå fel gämt.
När vi landar så springer mamma fram till en man som ser väldigt snäll ut enligt mig men det förstås jag tycker alla ser snälla ut.
-Hej jag heter Paul och du är?(Paul)
-Jag heter Isabella men kalla mig Bella det gör alla andra(Jag)
-Okej hur gammal är du då(Paul)
-19(Jag)
-Nej men seriöst hur gammal är du(Paul)
-Jag är 19 bara så du vet om du inte tror mig fråga mamma(Jag)
-Hon är 19 det är Bella jag snacka så mycket om ho du aldrig fick träffa för att hon låg i koma(Mamma)
-Jaha okej förlåt det va i te meningen(Paul)
-Det gör inget(Jag)
Ur Zayns perspektiv.
Hon hade dragit uta att säga något till mig det gjorde ont i hjärtat att inte veta var hon är jag skulle hem till henne i morse och det ståg en till salu skyllt på tomten jag fattar inte hon har flyttat men vart.
-Killar Bella har dragit(Jag)
-Vi hinner inte leta efter henne vi ska til flyget nu(Liam)
-Jag nickar och vi går ut till bilen som kör oss till flyget och jag kan fortfarande inte fatta att hon har dragit.
-----------------------------------------------------------------
skriv vad ni vill ska hända i berättelsen.
följ mig på twitter om du vill @anestedt
Kommentarer
Trackback
