Kapitel 5 Hope
Ur Zayns perspektiv.
-Hej Zayn vad kul att se dig igen(Tina)
-Jag va på sjukhuset tidigare(Jag)
-Ja juste Bella vänta två sekunder(Tina)
-BELLA DU HAR BESÖK(Tina)
Mitt hjärta stannar när jag hör henne ropa det.
-JAG KOMMER (Bella)
Jag tror jag dör hennes röst det är värkligen hon.
Jag hör steg i trappan och några sekunder senare tittar jag in i dom choklad bruna ögonen jag saknat så.
-Zayn..(Bella)
-Hej är det du som är Bella jag heter Louis vi har hört så mycket om dig(Louis)
Hon sliter blicken från mig och ler mot dom andra och jag ser att hon fortfarande har tandstälning.
-Kom in vet jag(Bella)
Vi följer med henne upp på hennes rum och jag känner hur mitt hjärta slår snabbt jag ser tjejen jag saknat i 6 år 6 hela år.
-Min bästis Maria kommer snart(Bella)
-Tjejen du träffa i London(Jag)
-Ja du minns det(Bella)
-Klart jag gjorde(Jag)
-Det förvånar mig lite faktist du har ju så mycket fast det förstås är man med i ett känt band som One Direction är det väl så(Bella)
-Du har pluggat eller?(Jag)
-Nej jag har bara vart väldigt uppmärksam under dom här 6 åren(Bella)
-Menar du att du hörde allt jag sa(Jag)
-Varenda litet ord och det förvånar mig att du aldrig nämnde något om Perrie(Bella)
Jag känner ett stygn av skuld i mig.
-Hur fick du veta på det(Niall)
-Jag hr väl lyssnat på era intevjuer(Bella)
Just då plingar det på dörren och Bella skiner upp i det där underbara leendet som hon inte gav mig.
-MARIA(Bella)
Hon springer ner för trappan och jag känner mig som en skit seriöst vad trodde jag att jag skulle kunna komma hitt och få tillbaka henne men det förstås jag visste ju inte att hon va vaken jag trodde hon fortfarande var i koma men hopades varje dag att hon skulle vakna.
Kommentarer
Trackback
