Kapitel 23 Hope
Ur Nialls perspektiv.
Turnen fortsätter som vanligt ända fram tills vi ska åka till Sverige och spela i stockholm Alva börjar uppföra sig konstigt när vi landar det är som hon inte vill vara här.
-Alva vad är det(Jag)
-Inget(Alva)
Vi går in på ett kaffe och det står på svenska typiskt ka inte något alls av det.
-Vad står det för något(Jag)
-Jag har ingen anning(Liam)
Ur Alvas perspektiv.
Jag har en obehaglig känsla jag hatar sverige av en anledning och det är min familj alla tror att dom dog i en bilolycka och vill ni veta vad jag skulle vara lycklig om det va så jag skulle inte behöva vara räddd för att träffa min pappa som misshandla mig eller min mamma som sket i mig och lätt mig vara som en slav det var inte längesen jag flyttade här i från 2 år.
Jag börjar störa mig på att killarna inte kan välja mellan allt eller rättaresakt inte veta vad det står.
-Seriöst det står Morotskaka,ost macka,chokladboll,muffin,chokladkaka och fruktsallad(Jag)
Alla vänder sig till mig med minner som ser ungeför ut att betyda samma sak "hur fan vet du det"
-Hur vet du det Alva(Bella)
-Olika anledningar(Jag)
Jag säger det snabbt och lite väl snabbt för alla tittar med konstiga blickar på mig innan dom vänder sig till varandra.
Jag går fram till disken men fryser till is när jag ser vem som står där det är Ronja tjejen som mobba mig i skolan.
-Alva har du vågat dig tillbaka till sverige ensam?(Ronja)
-Nej jag är här med min NYA familj och min killes band(Jag)
-Som om du skulle lyckas få en kille(Ronja)
Jag känner en arm runt mi midja och ser hur Ronja står och glor.
-Vi måste snacka sen Alva okej(Niall)
Han viskar det i mitt öra och jag nickar.
Jag vänder mig snabbt om och går bort mot tjejernas och känner allas blick på mig men jag klarar inte av att vara här inte när Ronja är där och påminner mig om sverige och mitt liv innan jag flytta till London.
Ur Bellas perspektiv.
-Jag går och snackar med henne(Jag)
-Okej(Zayn)
Jag skyndar mig bort till tjejtoan och just när jag kommer in ser jag Alva stå vid spegeln och titta på sig själv hon säger något jag inte uppfattar.
-Bella lämna mig i fred(Alva)
-Nej du måste berätta vad som pågår(Jag)
-Jag måste inget okej(Alva)
Hennes röst skär sig och tårarna rinner ner för hennes kinder jag undrar vad det är som får det så hemskt att vara i sverige.
Kommentarer
Postat av: ayya
Tycker du är bra på att skriva
Postat av: sara
Mer
Postat av: mermer
Mer
Postat av: rikke
meeeeeeeeer
Trackback
