Kapitel 1 Hope
Ur Zayns perspektiv.
Ja springer runt med Bella ute på ängen hon är så underbart vacker hennes mörkbruna hår flygger i vinden och hennes choklad bruna ögon lysser av lycka aldrig har jag känt den här känslan förut men jag är säker på att det är kärlek.
Jag springer efter Bella och kramar om henne när vi når fram til trädet där vi har ristat in Z ♥ B.
Vi sätter oss bredvid trädet och jag känner mig lycklig av att ha henne bredvid mig jag tar hennes hand och hon ler det där underbara leendet så man kan se hennes tänder och hennes tandstälning.
-Zayn jag är så lycklig när jag är med dig(Bella)
-Jag är lycklig när jag är med dig Bella(Zayn)
Jag vaknar med ett ryck som jag gjort avrje gång jag drömt om Bella hennes,leende hennes ögon och hennes skratt allt det där jag saknar med henne som jag kanske aldrig mer får se mer än i mina drömmar.
Jag lägger mig ner och försöker somna om men det är nästintill omöjligt så jag tar upp brevet hon skicka några dagar innan hon hamna i koma då hon va i London och skrev hur bra hon hade det.
Hej Zayn!
Jag har det bra i London men jag saknar ju dig jag har ju inte sett dig på snart 1 vecka det gör ont att vara utan dig och jag är lycklig att det bara är några dagar kvar tills vi ses igen.
Jag har sett Big Ben och London Eye och någon dag ska jag ta med dig till London och vissa dig alla dom här sakerna så att du också får uppleva dom.
Jag har träffat en kompis här hon heter Maria och är väldigt snäll men hon kan ändå inte få bort tankarna från dig och alla dom gångerna du klättrat in genom mitt fönster mitt i natten och sjungit för mig bara för att jag inte kan somna det kan ingen slå.
Jag saknar dig jätte mycket.Älskar dig ses snart din Bella!♥
Det gjorde ont att läsa det hon hade saknat mig så mycket så det gjore ont men saknaden hon lämna hos mig när jag fick veta att planet störta i havet och att hon låg i koma gjorde så sjukt ont.
Jag fick i alla fall lite hop om att hon skulle överleva när dom sa att hon kunde vakna när som hälst då var jag glad att hon i alla fall överlevt.
Jag gick till sjukhuset varje dag och hälsade på henne men efter 1 år blev det allt mer sällan hon vaknade inte upp och ligger fortfarande i koma det har gått flera år och det kan inte gå en dag utan tankarna på henne kommer tillbaka.
Kommentarer
Trackback
