Kapitel 18 Livet Utan Dig! (Maraton)

Ur Isabells perspektiv.
 
3 Dagar senare:
 
Jag vaknar av det jobbiga alarmet. Jag reser mig upp och tittar mig själv i spegeln jag ser förjävlig ut mitt hår står åt alla håll men det kan man nog fixa bara jag får duscha och borsta igenom det.
Jag går in i duschen och slår på vattnet och låter dom varma strålarna skölja över mig och ta trött heten med sig ner i avloppet.
När jag duschat klart så tar jag en handduk och virar runt min kropp och går ut från bandrummet.
Jag tar upp min borste och börjar borsta igenom mitt mellan långa bruna hår.
Jag årkar ite göra något särskilt  med det så dom små lockarna som blir kvar låter jag vara kvar.
Jag tittar mig i spegeln och tänker "Varför han?"

Var jag tvungen att bli kär i någon jag vet att jag ALDRIG mer kommer få träffa som kanske inte ens vet att jag finns.
Jag reser mig med en suck och går fram till min garderob jag ska ju sitta på ett plan i några timmar så då kan man lika gärna vara bekväm med det.Jag tar på mig mjukisbyxer,Grönt linne och en svart munk tröja över det får duga.
Jag tittar mig en sista gång i spegeln och nickar mot min spegel bild.
 
Ur Nialls perspektiv.
 
Jag vaknar av att någo ruskar om mig.
-"5minuter till"Mummlar jag och mina öron fylls av Annies unika skratt.
-"Annie"Säger jag och sätter mig käp rak upp i sängen och tittar in i Annies underbara gröna ögon som är närmare än jag väntat mig men det gör mig inget att ha henne så nära.
-"Godmorgon"Säger hon med ett leende.
Jag slänger en blick på klockan och ser att den vissar 3:00 alltså ringer mitt alarm om en halvtimme.
Jag drar med mig Annies kalla kropp ner i sängen och hon skrattar tyst.
-"Jag kan sova en halvtimme till"Säger jag och blundar samtidigt som jag håller om henne hårt.
-"Ja sen ska du upp och åka till Sverige och ha konsert och intevjuer"Säger hon med ett leende som man kan höra i hennes röst.
-"Du följer med va?"Frågar jag oroligt och hon skrattar igen.
-"Jag säger som förra gånger jag är med dig inte stället"Säger hon och jag pustar ut och hon fnissar till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0