Kapitel 12 My story
Ur Nialls perspektiv.
Det var bara dagar kvar tills vi skulle åka på turne i 1 månad hur ska jag klara mig utan Malin.
Vi sitter alla på Nandos och jag försöker värka glad men jag vet att det inte lyckas så bra.
-Niall är något fel(Malin)
-Nja inte något viktigt(Jag)
-Kom(Malin)
Hon har rest sig och sträker ut sin hand mot mig och jag tar den och hon går ut i ösregnet jag bryr mig inte i att jag blir dyngsur jag får se Malin.
-Vad är det som tynger dig Niall(Malin)
-Inget särskilt(Jag)
-Niall ljug inte för mig jag ser att det är något(Malin)
-Vi åker om några dagar på turne och är borta i 1 månad(Jag)
-Det ska väl bli kul(Malin)
-Jo men jag kommer sakna dig(Jag)
Opps sa jag just det där jag ser hur Malin blir röd om kinderna och innan jag vet ordet av så har jag flyttat nära henne så det bara är några centimeter mellan våra kroppar.
Jag lutar mig fram och kysser henne i regnet och mitt i kyssen hör jag ett klick.
Vi avslutar kyssen och tittar ditt vi hört ljudet från och där står Louis med sin kamera och ler stort.
-Ni va ju så söta så jag va tvungen er första kyss på bild är det inte fantastiskt.(Louis)
Malin följer med till oss sen och vi ska se på film skräckfilm.
Vi sätter i filmen i dvd och jag märker att den inte är särskilt läskig.Malin sitter tätt in till mig även fast hon inte är rädd.
När filmen är slut tittar jag på Malin som har somnat mot min axel så gulligt inte för jag fattar hru hon lyckas somna till alla som satt och skrek på tv men hon va så söt när hon sov.
Ur Malins perspektiv.
Jag tittar ner på min sommar klädsel det är en rosa kläning med vita blommor på den jag fick av pappa.Jag står i ett vit rum det är helt vit förutom en röd ros som står längre bort i rummet.
Jag går fram mot rosen och när jag nuddar den blir den ruten jag tittar mig omkring och längre bak i rummet står PAPPA jag springer fram till han och kramar om han.
-Pappa(Jag)
Han svarar inte och jag känner obehaget stiga helt plötsligt är vi inte i de vita rummet utan vid gallerian ett ställe jag älskade att vara på när jag va 14 men nu är jag inte 14 utan snart 18.
-Vad gör vi här(Jag)
Jag får fortfarande inget svar och det är då jag ser det är jag som går längre bort jag som 14 åring jag har på mig tajta jeans och en blå mag tröja och är översminkad.
Jag tittar snabbt mot klockan som sitter på väggen på köpcentret klockan är kvart i 3 det är två minuter kvar till det hemskaste ögonblicket i mitt liv.
Paniken börjar växa jag försöker få mig själv att stanna men det går inte jag går där med Isabelle och Maddie mina bästa vänner då.
Jag käner hopplösheten och vet precis vad som kommer hända jag står bara och tittar på.
Jag,Isabelle,Maddie och pappa går mot bilen när jag hör dom tjutande däcken och i nästa sekund mig själv skrika"PAPPA SE UPP"
Jag ser hur min egen pappa flyger flera meter bort medas bilen bara fortsätter att åka.
Jag vaknar med ett ryck och känner hur någon sabbt kramar om mig.
-Malin hur mår du du kallsvettas(Niall)
-Jag måste berätta en sak för dig Niall(Jag)
-Vad Malin(Niall)
-Du vet när du allti frågat hur min pappa mår och jag avisat dig eller sakt att jag måste gå(Jag)
-Ja hur så(Niall)
-Anledningen till att jag inte vill snacka om min pappa är för när jag va 14år det är ju snart 4 år sen så blev ahn på körd och överlevde inte och jag stog bara några meter ifrån(Jag)
Niall drar in mig i en ny kram och jag andas in han lukt han luktar så underbart.
Kommentarer
Postat av: Julia Friberg
Hej! Jag har en nystartad novell blogg om 1D. Det skulle verkligen uppskattas om du kikar in på http://harryseyes.blogg.se/ och läser första kapitlet och skriver vad du tycker! Tack i förhand :)
Svar:
Erika A
Trackback
