Kapitel 2 Älskar/Hatar
2002
Ur Eriks perspektiv.
Jag går till skolan som vanligt med Simon och Alex jag försöker värka glad för Alex inte ska märka att jag mår skit jag började skolan förra året och redan då började jag bli mobbad men nu när Alex också börjar skolan kommer det bli svårt att dölja det för henne för om hon får veta att jag är mobbad kommer hon säga till mamma och då blir allt bara värre.
-"Är det inte kul nu får jag träffa alla dina vänner Erik dom är säkert JÄTTE snälla"Säger Alex som skuttar upp och ner framför oss hon är så oskyldig.
-"Ja jätte men nu måste vi skynda oss så vi inte kommer försent"Säger jag och ler mot henne men jag och Simon vet att jag inte har några andra vänner än Simon och min älskade syster Alex.
-"Erik jag vet att det här måste låta konstigt men hur kommer det sig att du inte säger Alexandra som alla andra?"Frågar Alex mig och jag ler åt henne.
-"Det är för att du är en Alex du är en av mig och Simon du är en pojkflicka så jag tycker du ska ha ett amn som passar och det låter mycket coolare än Alexandra"Svarar jag och hon ler innan hon kramar om mig och jag ler tillbaka hon är min älskade syster och jag kommer aldrig lämna henne i sticket.
2012
Ur Alex perspektiv.
Det ringer in och alla går till sina lektioner och jag vänder mig mot Johan och går fram till han och han tittar med ett panik slaget ansikte på mig.
-"Jag heter inte Alexandra jag heter Alex men du får inte kalla mig det för du är den jag HATAR mest i hela världen"Säger jag kyligt och han tittar desperat på han och hanj vissar samma känslor som jag när vi va där i skogen och dom slog Erik jag var desperat att få dom att sluta göra illa det enda som betyde något för mig min bror.
Jag går till mitt klassrum och Mr.Meroen tittar surt på mig.
-"Summers varför är du sen?"Frågar han mig.
Han har gett upp med mitt förnamn så han kallar mig mitt efternamn för här säger ingen mitt namn.
Vi snackar om att vi ska åka på klassresa till London och att det är obligatoriskt och hur gärna jag än vill stanna hemma får jag inte för mamma eller skolan.
När skolan är slut så springer jag till skolbussen och självklart missar jag den.
Jag svär för mig själv när en bil kommer in rullande och där sitter SIMON!!!!
Jag ler stort mot han vad gör han här min underbara Simon......Okej för alla som tror vi är tillsammans så har ni FEL Simon är den enda personen som förstår sig på mig.
När vi kommer hem så tar vi fram foto album från när vi va mindre dom enda gångerna jag tittar i dom nu mer är med Simon eller när jag saknar min bror alldeles för mycket.
Jag ler alla bilder det är så mycket minnen jag kommer i håg den gången då jag och Erik va hemma hos min kusin efter hennes bröllop det va bara några veckor före han dog.
2010
Jag ler mot kameran samtidigt som jag lägger händerna på Eriks axel jag är glad för min kusins skull hon förtjänar verkligen att få gifta sig så många gånger som hon blivit sårad.
-"Jag är så glad att ni kunde komma"Säger hon och ler mot oss och vi ler tillbaka.
Jag går bort till Simon som sitter i soffan och ler mot oss och jag börjar skratta åt han.
-"Kan vi inte t ett kort"Säger min mamma ochvi nickar och ler in mot kameran.
2012
Dom två bilderna från min kusins bröllop va dom sista bilderna han va med på inan sin död.
Det är hemskt att veta att han är död.
Ur Zayns perspektiv.
Jag och killarna är på väg hem till Bradford vi ska på någon fest senare i kväll för Johan och dom jag va med förut jag måste värkligen snacka med dom att dom måste sluta mobba han Erik som dom mobbade förut om dom nu inte slutat med det redan.
Vi åker in på min gata och jag ler när jag ser mamma stå ute och snacka med våran granne.
-"Hej mamma"Säger jag med ett leende och killarna ler också.
-"ZAYN!!"Ropar hon till mig och jag ler mot henne.
Jag och killarna säger hej då till mamma och går ut för nu ska vi på den där festen.
På vägen ditt ser vi Simon som går ut från Eriks hus och från andra hållet kommer Max som går fram och säger något till Simon som nickar och svarar något.
Undra vad dom snackar om.
Ur Simons perspektiv
Jag drar med mig Alex på festen och ja hon vill INTE gå fast Max sa att det var något stort dom skulle säga som hon inte fick missa.
-"Nu är vi här"Säger jag till Max och han ler när han ser Alex han trodde värkligen inte att hon skulle komma men hon är fin som alltid även fast hon inte är uppkläd. Vi står bredvid varan och jag är glad att jag fick med mig Alex hit det är kul att vara på fest även fast det är Johans.
Jag ser hur många tittar på oss och det är okej för liksom vi är Eriks närmaste om vi säger så och Alex har faktiskt vart med om det värsta man kan tänka sig se sin bror dö det är inget som alla får se och det är inget man vill se.
Ur Nialls Perspektiv.
Jag ser ett jätte gulligt par lite längre bort tjejen ler och skrattar med killen i rött/orange hår dom ser lyckliga ut.
-"Zayn vilka är dom?"Frågar jag Zayn och pekar på paret.
Zayn tittar men det är inte han som svarar det är han Johan.
-"Jo det där är Simon och Summers"Säger han och det förvånar mig att han inte sagt ett förnamn.
-"Har ho inget förnamn?"Frågar jag.
-"Jo det har jag jag är Alexandra men våga inte kalla mig det kalla mig Alex det gäller alla förutom dom som är som Johan"Säger hon och jag hadde inte ens märkt att hon flyttat sig till bredvid mig men det är läskigt hur kallt och hatiskt hon utalade Johans namn.
-"Kom nu Alex du vet att det är inte bra med bråk du av alla mäniskor borde väl veta det"Säger killen hon hänger med.För ett ögonblick när han säger det så får hon sorg i ögonen och tåtr som hon snabbt blinkar bort.
Senare på kvällen ska han Johan hålla ett tal.
-"Jo kanske inte alla vet varför vi har den här festen den är för att fira att jag och mina polare kom ut ur ungdomsfängelset men för att vara ärlig tycker jag inte att vi är värda att komma ut därifrån det vi gjorde skulle vi för i helvete rutna bort för och jag skulle göra vad som helst för att göra det o gjort för av alla personer jag sårat av det jag gjorde var dumt jag sårade SÅ många mer än vad jag menat och det är därför jag va imot den här festen det är bara för att Matilda vill ha fest att gå på som jag egentligen är här för så mcyekt skuld känslor som jag har u som jag ALDRIG kan bli av med det är inte värt att fira att jag kom ut jag skulle häldre sitta inne och rutna bort i stället för att stå öga mot öga med personen som hatar mig mäst i hela världen för det jag gjorde"Säger han och tårar rinner ner för hans kind och på dom andra killarnas det är ingen annan som gråter mer än dom och den där Alex och han killen.
Zayn stelnar till bredvid mig innan han rusar upp på scen fram till Johan.
-"VAD FAN SNACKAR DU OM VAD HAR DU GJORT"Skriker han på han och jag bara står och tittar på vad ska jag göra jag känner ingen här.
Ur Alex perspektiv.
En kille springer upp på scen och skriker på Johan och Johan får inte fram ett ord så jag går upp och Johan stelnar till i killens gräp när han ser mig och killen måste känt det för han vänder sig mot mig.
Jag stannar mitt i en rörelse när jag ser att det är Zayn den enda i gänget som inte var med när Erik dött.
-"Trevligt att ses igen Zayn"Säger jag och han tittar på mig och hans ansikte förvrider smärta han måste känt igen mig.
-"Du är Alexandra Eriks bror det måste betyda att dom slutat mobba han hur gjorde du?"Frågar han mig och jag tittar på han och han tittar på mig när jg tar ett djupt andetag.
-"Jag gjorde inget det klara dom så bra så själva"Svarar jag och han ser förvirrad ut.
-"Vart är Erik?"Frågar Zayn och jag ler svagt mot han och tar hans hand innan jag går ut från festen och bort mot kyrkogården.
Ur Zayns perspektiv.
Jag följer efter henne men börjar känna obehaget när vi närmar oss kyskogården.
-"Vart ska vi"Frågar jag när vi kommer in på kyrkogården.Hon svarar inte utan stannar bara framför en gravsten och tar upp sin mobil och lysser på den och det är då jag ser vad det står :Erik Martin Summers 1994-2010.
-"Vad hände?"Frågar jag stumt.
-"Det täker jag inte berätt för dig för jag hatar dig men inte lika mycket som dom du var med dom du var med när dom förstörde min brors liv men du va inte med när dom förstörde mitt"Säger hon sen lämnar hon mig där helt själv.
Kommentarer
Postat av: Rikke
Meeer
Trackback
